Jag är litet av en allt-eller-inget människa men faktum är att i vissa fall fungerar den strategin väldigt dåligt för mig. Visst känns det motiverande att tänka nu ska jag gå all-in, men det är sällan hållbart.
Att ändra saker ”för alltid”, väcker antagligen rebellen i mig. Det fungerar ett tag men när jag väl faller för en frestelse är risken att jag skiter i allt istället. Kanske har jag lovat mig själv att sluta äta gluten. Men sen blev jag bjuden på ett nybakat surdegsbröd, som jag älskar, och bestämmer mig då för att det visst får vara slut med det där att aldrig äta gluten. Sen blir det mackor hela veckan istället bara för nu har jag ju ändå brutit mitt löfte.
En bättre strategi för mig är att tillåta mig saker, i måtta. Det har jag förstått nu efter många år men det tog tid eftersom jag tycker att måtta är ett av världens tråkigaste ord. Då kan jag ta den där bullen jag blev sugen på, men det betyder inte att jag sen behöver äta bullar till fikat varje dag eller börja äta en massa gluten igen. Vet jag att jag får blir jag inte heller lika sugen, jag tänker inte lika mycket på det och jag känner mig friare. Allt för att slippa väcka den där rebellen.
Vilken typ är du? För vissa fungerar det bättre med att sluta helt med saker. Det kan vara skönt att ha bestämt sig och inte behöva diskutera med sig själv om man ska tillåta sig en, eller två, eller inte alls. Det ger en frihet att inte behöva göra ett val.
Bästa sättet att ta reda på vad som fungerar bäst för dig är att pröva båda strategierna. Det kan också vara så att olika stretegier fungerar för olika vanor.
✏ Du har förmodligen en del erfarenhet av att försökt sluta med något. Tänk på vad du har valt för strategi – vad har fungerat och vad har inte fungerat?