När jag jobbade alldeles för mycket kändes det som att något hemskt skulle hända om jag inte hann det jag skulle eller om det inte blev bra. Min inre press var mycket större än den yttre. Jag oroade mig för att inte vara nöjd med mig själv, att andra inte skulle vara nöjda, för vad andra skulle tro, tycka och tänka om mig om jag inte gjorde ett superbra jobb. Det tillsammans med en fullständigt orealistisk arbetsbörda som gjorde det omöjligt för mig att hinna göra allt och hinna göra det så bra jag ville skapade en enorm stress. Att inte ha förutsättningar att göra ett bra jobb tillsammans ned såna höga ambitioner är en bra grogrund för stress.
Sen gick det som det gick och en dag fann jag mig i fåtöljen pratandes med min samtalsterapeut och insåg att jag hade haft hybris. För jag arbetade inte som läkare eller brandman, ingen skulle drabbas hårt av att jag inte skötte mitt jobb, jag hade i mitt huvud gjort mitt jobb som vatten och avloppsingenjör på kommunen till ett otroligt viktigt jobb som skulle sänka hela kommunen och förmodligen en bra bit av Sverige med sig om jag inte hann allt det som lagts på mitt bord. Hybris. Så viktig är jag inte, de lever och frodas fortfarande där uppe det är jag säker på.
Jag menar inte att du inte ska ta ditt arbete på allvar och försöka göra ett bra jobb, vad jag menar är att stress får oss att förlora perspektivet och det kan får saker att framstå som större och viktigare än det är, inklusive dig själv. Och är du stressad gör du oftast inte ditt bästa jobb heller för den delen.
✏️ Se om du kan slappna av lite och ta ner dig själv lite från piedestalen när du känner att allt hänger på dig. Det kan få dig att slappna av och få en bättre helhetssyn på uppgiften och därmed bättre förutsättningar att lösa den.
