Har du hört det där uttrycket om att om du pekar på någon är det fyra fingrar som pekar tillbaka på dig själv?
Genom att lägga märke till när du dömer andra kan du hitta områden där du kanske dömer dig själv för hårt och skulle behöva lite mer medkänsla, med dig själv.
För mig var det förut t ex väldigt störande när jag såg någon sätta en mobil i handen på en några-år-åring. Det var innan jag själv befann mig i en situation då jag desperat bara behövde distrahera min några-år-åring några minuter och ingenting fungerade. Även om jag undviker att mitt barn ska sitta med mobil så insåg jag där och då att jag dömt andra alldeles för hårt utan att veta omständigheterna. Kanske var den där föräldern också desperat just då och annars inte alls valde att använda mobilen som barnvakt. Det dämpade även mitt egna dåliga samvete och min hybris att vara en perfekt förälder.
Nä gå nu inte omkring och försök vara helig och bara tänka goda tankar om andra (jo gör det förresten om du kan, det skulle väl vara toppen!) men jag lyckas inget vidare med det i alla fall, jag försöker istället lägga märke till när jag dömer, och istället för att ge mig själv dåligt samvete över detta högst mänskliga drag, försöker jag se om jag kan tänka mig in i den andra personens situation eller i alla fall hålla möjligheten öppen att personen har sina egna problem och anledningar till sitt beteende.
Och på det sättet har jag blivit både vänligare mot andra, i tanken, och mot mig själv.
✏️ Finns det något du lätt irriterar dig på hos andra, ett beteende som gör dig frustrerad t ex? Se om du kan behöva lite mer medkänsla med dig själv just där.
